Jag har tagit ett steg framåt

Jag känner att en process har pågått en tid och det har smugit sig på mer kunskap om mig själv och vad jag behöver. Någonting håller på att förändras. På ett positivt sätt.

Idag var jag på kursen, jag har fått en "bästis" där, en engelskman i medelåldern som ger mig positiv energi. Det är han som säger, på sitt alldeles speciella vis, "grubbla inte".
AF-handläggaren ringde mig och det är klart nu med att jag kan gå kursen en månad till, det blir till i början på september! Jag har hört flera som sagt att det är jättesvårt att få det, speciellt på den AF som jag hör till så jag har tur.

Ikväll var jag på ett katthem och hälsade på. Det var så lugnt och mysigt där med trevlig personal. Katterna var givetvis underbara. Samtidigt kände jag sorg i hjärtat att de sitter där. En del har såklart fått det bättre när de kommer från misär men en del har kommit dit p g a tidsbrist, allergi, dödsfall...Men det är fantastiskt att det finns katthem, att vi är så bra på att ta hand om djuren här i Sverige. Och varje dag fick en katt gå fritt i rummet.

Nu har jag mailat dem om att jag gärna vill arbetsträna där. Jag pratade med en i personalen som var där nu på kvällen och hon trodde inte att det skulle vara några problem. Och speciellt inte på vardagar dagtid. Hoppas!
Jag kände mig lite instängd och jag fick ångest men inte extremt, jag försökte tänka att jag var nervös och att det är normalt. Sen försökte jag att inte tänka så mycket på ångesten.

"Det går bra nu" som Petter säger...