Inatt drömde jag om kursen. Jag hade en jättetjock databok med uppgifter. Varenda uppgift var svår och rörig och jag blev aldrig klar. Jag höll på att bli tokig. Alla andra var fientliga mot mig och hjälpte inte till och alla blev klara långt före mig. Sen var det en kille som jag var förälskad i som blev så elak mot mig. Jag svävade mellan att söka bekräftelse och att vara arg på honom. Sen hände en massa saker och på slutet så viskade killen till en tjej att hon skulle försöka döda mig, hon viskade "Jag kommer att döda dig" och jag gick i taket och skrek att "Du kommer aldrig någonsin klara av att döda mig" och så tittade jag på läraren och han skakade och svettades och så sa han tydligt "Nu är det så här att varje människa sköter sin egen död och ingen annans".
Idag ska jag till terapeuten. Det känns bra. Jag är alltid lite klokare efter ett besök där. Sen ska jag möta mamma och köpa tyg till mitt draperi. Det ska bli så mysigt när det är klart.
Jag såg en dokumentär om kärlek på svtplay.se. En del var riktigt intressant. Som att kroppen vet att man är intresserad av någon innan hjärnan gör det. De sa att man lyfter på ögonbrynen när man ser på personen. Och förälskad kan man vara allt ifrån tre månader till tre år! Tänk om man kunde få vara föräskad i tre år!
Om mina steg fram och tillbaka ut ur min utbrändhet och ångestproblematik. Och om livet i stort och smått.
Utveckling
Jag tror på utveckling. På att lära sig. På att fortsätta kämpa, ibland bara en sekund i taget. Mitt främsta mål är att få ro i själen. För den är väldigt orolig nu. Och det tar sig i utryck på flera olika sätt.
Jag har Fibromyalgi med varierande värk från dag till dag men alltid ont. Jag har generaliserad ångest, social ångest med panikattacker och återkommande depressiva dagar.
Men jag jobbar på att tänka att jag Är inte mina sjukdomar. Jag är så mycket mer än så. Men ibland händer det att jag känner mig som en värkande ångestklump.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar