Lusten att skriva...

...har smugit sig på mig. Det känns bra.
Jag vill börja med att säga att när jag var på återkontroll för cellförändringarna jag hade opererat bort så såg det bra ut, inga cellförändringar kvar. Så nu Ska jag gå en gång per år och kontrollera. Jag minns inte i hur många år men de närmaste iaf.

I höstas gick jag på utredning på Smärtkliniken iom min värk i kroppen som inte går över. Den satte igång dagen efter att min vän dog. Det är nu 15 månader sen.
Jag har fått diagnosen Fibromyalgi. Jag får akupuntur och står i kö för bassängträning. Det är ungefär ett halvårs väntetid. Ska få hem en TENS-apparat så jag kan använda den på värkande punkter på kroppen. Det känns som om att det kommer bli min snuttefilt.

Var hos läkaren i torsdags, han sjukskrev mig året ut. Jag söker sjukersättning och jag väntar på att utredningen och beslutet ska tas. Min läkare bedömer att jag bör ha 100 procent sjukersättning. Jag håller med.
Det har verkligen varit en process för mig, från att försöka om och om igen att ta sig tillbaka till mitt jobb till att komma till insikten att jag kan faktiskt inte arbeta. Det är så inpräntat att leva = jobba. Som om att man inte vore någon om man inte arbetar. Alltså att jag själv känt så, att det inte funnits i min värld att man "ger upp" arbetslivet. Men nu är det så. Och man Är inte sitt arbete.

Precis som att man inte Är sina sjukdomar/diagnoser. Man har dem.

Igår träffade jag min nya handläggare på FK. Jag blev utfrågad, synad i sömmarna....på natten innan sov jag nästan ingenting och på mötet hade jag sån ångest. Efter mötet, hemma, var jag helt slut men kunde inte vila/sova för jag var så orolig i kroppen. Men jag tror jag tog in mycket av Hennes energier, hennes stress, hon var väldigt orolig till sättet samtidigt som hon var hård på något vis.

Lite "normalt" kanske

Var på stan idag och shoppade. Fyndade ett par stretchjeans i ljuslila för 49 kr! Och köpte shampo, lotion, deodorant, detoxte och hallonbladste på hälsokosten. Behöver en utrensning av kroppen men är för svag för det nu men det här kan jag alltid starta med.

Jag var på behandling hos en av Sveriges främsta healers. Det var han som sa att min kropp var "förgiftad". Men för svag för en riktig utrensning nu. Och att jag skulle fortsätta vara sjukskriven, att jag inte skulle orka arbeta. Och att jag inte fick sluta med mina mediciner för att jag hade så mycket panik och ångest inom mig.
Jag hade bara sagt mitt namn.

Några dagar innan sa jag till en vän att jag skulle boka tid för en hälsoundersökning för att jag känner mig så konstig i kroppen, det är något som inte stämmmer....

Ska ringa och boka tid för cellprov också, skulle göra det fyra till sex månader efter operationen.

Hälsoundersökningen ska jag på den 6 september.

Tanken kan slå mig att jag har cancer men sen slår jag bort tanken. Det handlar nog om min fina vän. Det hon hade och att hon dog.

Rensa själen eller nåt

Det räcker nu.
Jag vill vara jag. Bara jag.
Inte det jag går och bär på som inte tillhör mig.

Jag är så trött. Och så rädd för att släcka lampan och försöka somna.

Imorgon blir det så lite som möjligt.

Jag behöver verkligen jorda mig.

Ojordad

Det har varit ganska så rörigt sista tiden. Jag och mitt ex sågs inte i torsdags, det är framflyttat till fredag kväll. Vi får se hur det blir.
Jag går sakta vidare, vissa sidor som dykt upp hos honom gör att jag lättare går vidare. Det gör inte lika ont längre. Jag vet knappt vad som är vad längre.

Det dyker upp gamla händelser i drömmarna som påverkat mig negativt, händelser med skam och "skuld", som att bli sexuellt utnyttjad som 14-åring av en 17-åring som jag var såååå förälskad i. Hela sommarlovet åkte jag en station med tunnelbanan och så satt jag med några kompisar utanför centrumet på någon parkbänk och bara väntade på att han kanske skulle gå förbi. Varje dag. Så där som bara en tonårsförälskelse kan vara. Man är som besatt. När han gick förbi och sa hej blev jag alldeles röd i ansiktet.

Han fick reda på att jag var förälskad i honom. En dag på stranden frågade han mig om jag ville följa med på kvällen och hitta på något. OM jag ville. Jag lånade fina kläder av en kompis och sminkade mig och fixade. Jag blev hämtad i TAXI. Vi åkte, han och två kompisar till honom som var i samma ålder som han, 17-18 år, till Sheraton Hotel. Gick in till baren, hur vi (jag) nu kom in där. De hade säkert kontakter. De köpte in drink efter drink till mig och det enda jag tänkte på var att äntligen hade han förstått att det var VI. När vi skulle åka hem följde han med mig hem, jag var stupfull. Vi hade sex och han somnade. Så fort han vaknat på morgonen gick han, han sa "jag ringer" jag sa du har inte mitt nummer men då sa han att det ordnar sig. Jag hörde aldrig mer av honom.
När jag kom till skolan, SAMMA MORGON, kom den "coolaste" mest resektingivande killen fram till mig, han gick på gymnasiet och sa " Det trodde jag inte om dig......" Iskallt. Och så fick jag höra att jag var en hora. Den skammen och skulden jag kände då går inte att beskriva.

Mitt ex har fått för sig att jag spanar på killar överallt, att jag ska dejta killen som köpte min mobil, att jag har någon hemma etc. Han har INGENTING med det att göra. Han har bett om ursäkt och ska inte bete sig så mer. Men jag drömde om den där coola killen som dömde mig. Jag drömde något liknande om att han skulle få reda på sanningen om mig och hur besviken han skulle bli och vad jag skulle få känna för skam. Och skuld.

VIDRIGT alltihopa. Jag trodde inte att det satt sig så djupt. Jag berättade det för en av  mina närmaste vänner häromdagen, hon gick i samma klass som mig och vi visste allt om varandra, hon sa att jag aldrig berättat om den där morgonen på skolgården när jag fick domen. Jag hade inte berättat det för någon förrens nu för henne.

Ojordad var rubriken. Ja, jag känner att jag svävar omkring och har nerverna utanför kroppen och känner mig inte alls trygg i mig själv. Ska till "min coach" imorgon och få hjälp med att hämta hem min energi och själs-essens.

Förändringar var det

Kärleken dog ut. Ett halvt år blev det med honom. Vi var inte rätt för varandra. Och det var ett gemensamt beslut att avsluta relationen.
Men det gör ont. Ibland ända in i märgen.
Att någon försvinner. Det blir tomt. Ensamt.
Det man hade hoppats på och drömt om. Som inte blev så.
Men vi är vänner och det är värt mycket.

Nu har jag äntligen bytt ut Stesoliden mot en annan medicin, Iktorivil. Inte vet jag vad tillverkaren av Stesolid håller på med men de tillverkar inte iallafall.

På torsdag ska jag träffa exet (känns märkligt att kalla honom det) och fika på stan, han ska få de saker han inte fick med sig sist. När han var här, hos mig. Och det tog slut.

Kommentarer

Tack för alla fina och stöttande kommentarer.
Av någon anledning så går det inte att svara på dem.
Så att ni vet varför jag inte svarar.

Kram!

Förändringarnas tid

Det är förändringarnas tid nu. 2012. Jag känner att det pågår inom mig och runtomkring mig och i världen. Jag tar in väldigt mycket utifrån, alla andras energier så jag är ganska så trött.

Men jag känner att något positivt händer inom mig. En rensning. En ordentlig sådan. Att få lägga "saker och ting" där de hör hemma. Det har jag börjat få hjälp med av en underbar tjej som jobbar med energier, healing, coachning och så mycket annat och det mesta måste man uppleva för att förstå.

Jag känner inte heller av något behov att av att berätta en massa av upplevelserna hos henne till andra, vanligtvis tycker jag om att berätta och är väldigt öppen men nu känns det inte nödvändigt. Det är Mitt.