Min läkare bedömde att jag kunde arbetsträna max fyra timmar i veckan just nu p g a livskris. Det var för lite för Faros så nu skrev de ur mig från det så jag får inte arbetsträna alls. Det bara kapades av.
Jag väntar fortfarande på tid till kurator.
Har cellförändringar som ska behandlas på något sätt.
Ska ringa om sjukgymnastbehandling. Har så ont.
Väntar på tid för ett stort möte på sjukhuset där min fina vän låg tills hon gick bort.
Väntar på besked på om jag får delta i en behandling mot mardrömmar som KI ska ha.
Men jag känner en enorm kärlek för mannen jag träffat. Och trygghet. Han förstår mig. Han tycker om mig precis som jag är. Det är en gåva. Det är vackert.
