Nu är det lov

Ja, jag tänkte tanken att vara hemma från kursen idag igen. Var så sjukt trött när jag vaknade. Men jag åkte dit. Till den nya gruppen och nya läraren. Han har ett namn som jag kopplar till 60-årsåldern så jag blev lite överraskad när det var en kille i 30-årsåldern. Han var lugn och trevlig men han var nog ganska irriterad idag. Det surrades, det är faktiskt de i övre medelåldern som håller på och tramsar mest, de kanske tar igen det de inte fick förr? Och så började en kvinnas mobil ringa, Högt, tre gånger och varje gång svarade hon och sprang ut från lokalen. När hon kom in igen för tredje gången så sa läraren att du kanske ska ta och sätta på ljudlöst eller så mördar du din mobil.

Vi ska jobba med Word i tre veckor nu.

Efteråt gick jag och handlade och fick ingen panik alls. Det är verkligen lurigt.

Imorgon ska det vara eget arbete hemma så nu är det lov t o m måndag.

Panikångest

Gick till affären för att handla. Mjölk och en påse med äpplen. När jag närmade mig kassan började panikångesten komma. Jag försökte distrahera mig själv genom att titta på böcker och tidningar, lukta på duschkrämer etc. Ångesten blev bara värre och värre samtidigt som jag tänkte att jag inte bara kan lämna varorna i korgen och gå ut. Jag kom inte på att jag kan lägga tillbaka dem. Svetten började rinna och jag skakade. Hjärtat slog snabbare och snabbare. Så gick jag fram till kassan och la upp varorna på bandet. (ingen återvändo). Jag mådde så fruktansvärt dåligt! Jag satte i kortet och höll mig i nacken för att inte börja skaka med huvudet (hjälper inte) och det RANN svett om mig. Jag kunde inte ens säga att jag inte vill ha kvitto, jag bara gick från där man betalar så fort jag kunde utan att kunna titta upp och packade snabbt ner och gick hem.

Hur ska det någonsin kunna bli bra?!

Sen tappade jag lusten totalt, har legat under täcket.

Sov istället

Vid 07 la jag mig på sängen och så kom Tyson och la sig på min mage och så kände jag hur jag nickade till nästan på en gång. Och så tänkte jag att jag måste inte gå på kurs när jag är sjuk OCH sovit jättedåligt och vaknat 04. Så jag sjukanmälde mig och sen somnade jag och har sovit som en stock. Det dåliga samvetet smyger runt mig men jag försöker trycka bort det. Detta är en rehabilitering jag ingår i och det är för min skull och det är mitt projekt. Bättre att komma imorgon och ha sovit och känna att man kan hålla sig vaken i två timmar.

Nytt idag

Det blir lite nytt idag på kursen. Jag flyttar upp en våning till en ny grupp och lärare. Kursen är först en introduktion i tre veckor och sen flyttar man upp men om man känner att man vill flytta upp tidigare så får man det. Så jag valde att flytta upp en vecka tidigare.

Den här veckan är det bara tre dagar varav onsdagen är arbete hemma om man vill. Så jag ska gå måndag och tisdag. Egentligen skulle jag behöva sova nu, jag har varit vaken sen 04 men jag vill inte sjukanmäla mig för det är så jobbigt med FK och deras blanketter och sen så kan det ju gå bra ändå idag. Annars har jag en dag i veckan som jag är hemma, valfri dag. Jag kan alltid gå hem om det inte fungerar. Frågan är bara vad jag ska göra nu i nästan tre timmar.

På onsdag ska min brors sambo kanske fira sin födelsedag. För säkerhets skull fick hon sin present från mig och min syster redan igår. Jag vet inte om jag orkar gå ändå på onsdag. Det är så jobbigt när min styvpappa och min mamma möts (de är skilda). Min styvpappa är så klumpig och det kommer gärna grodor ur hans mun och sen så har det inte varit en så bra relation direkt mellan dem efter att de skildes. Och jag får ångest för att jag är orolig att han ska säga något dumt eller att mamma ska känna sig utanför (lång historia) osv. Jag har bestämt att jag inte ska fira min födelsedag. Jag orkar inte med sådana situationer, jag har nog med ångest ändå.

Fokusera

Snart är dagen slut och jag kan hoppa i säng och sova! Ikväll känns det så för att jag är trött helt enkelt.

Funderar mycket kring det här som jag ofta nämner, att ta en sekund i taget. Om jag tänker på framtiden får jag panik. Jag kan möjligen tänka på dagen efter men inte längre. Bara korta fragment som jag snabbt viftar bort. Men en sekund i taget är hanterbart, en sekund har man kontroll över. Och man är ju hela tiden i en sekund. Jag målar gärna upp bilder kring t ex morgondagen när jag ska till mamma och fira mors dag. Att jag inte ska kunna sitta och äta för att jag kommer kanske börja skaka. Och jag VET att jag inte ska tänka så. MEN jag väljer att åka dit iallafall. Jag låser inte in mig. Jag försöker och försöker förlita mig på mig själv. Och jag klarar en sekund i taget. Det gör jag. Det gör vi.

Sovit tolv timmar och är helt slut

Inatt drömde jag om min farmor och farfars gård och att "huvudhuset" var fullt av saker och kläder och möbler som var mina. Och jag skulle flytta till en gård bredvid, ett litet hus som egentligen var en lägenhet. Jag packade och packade och packade och höll på med min dator samtidigt och läste mail och det gick inte att öppna filer, och jag fick tjata på alla att de måste ta sakerna och packa ner dem för att jag var tvungen att bli klar samma dag. Det var massor av saker som var farmors, jag var så rädd om dem, ville verkligen ta hand om allt. Det stod en rosa soffa i ett hörn som jag sa att jag ska ta med och min styvpappa sa "Vad ska du med den till, du kommer inte få plats med den!" och jag sa att jag inte vill ha allting matchat med varandra och att jag visst kommer få plats med den. Ingenting var farfars, det kanske var det men inte i drömmen.

Jag var helt slut när jag vaknade. Det är första gången jag drömmer så ingående om deras hus (de är båda döda sedan länge) och det var ett tag sen jag drömde så intensivt om att packa och flytta. Förut gjorde jag det varje natt, packade och städade i mina drömmar.

Numera drömmer jag oftast att jag är arg och att jag dödar djur och människor och själv är ute på farligt vatten.

Det var min natt.

Tillåta sig

Det handlar så mycket om att tillåta sig.
Att tillåta sig ha ångest, vara trött, ha ostädat, vara på dåligt humör, göra fel etc.
Det är ok. Det är ok precis som man är.
Att acceptera, tillåta alla känslor. Inte kämpa emot för det kriget vinner man aldrig.

Tungt i kroppen

Det känns verkligen att jag varit på kurs fyra dagar den här veckan. Bara att komma upp på morgonen (07 går jag upp) är en omställning. Sen ska man åka tunnelbana till Slussen. Och möta kursdeltagarna i korridoren. Och lyssna på läraren i en timme. Idag gick han igenom Google. Jag passade på att göra denna nya blogg. Och surfa runt lite.

Var på Espresso House med min syster, jag åt en riktigt god Hallonmuffin. Därefter handlade vi present till lillebrors sambo, det blev ett coolt halsband och örhängen från Guldfynd.

Kom hem och låg i dvala i ett par timmar i sängen, Sune och Tyson likaså. Nu känner jag mig riktigt tung i kroppen och trött i skallen. Men jag har klarat av att gå kursen än så länge och det är jag stolt över.

Det blev bättre här

Efter att ha provat wordpress ett tag kände jag att det var lättare att blogga här. Så nu ska jag slå mig till ro här med min blogg. Jag har länkat min gamla blogg i spalten till höger som inte blev så långvarig.