Nu är det kaos i min hjärna. Min handläggare från AF kom på besök och pratade med mig och lite med min kursledare. Vi kom in på att ev. förlänga kursen så att jag kunde lära mig sådant jag inte kan också. Och det verkade som att det kommer gå att diskutera iaf, jag ska på uppföljningsmöte nästa vecka med AF och FK. Och så sa hon att mitt slutdatum på den Arbetsförmedling jag är på nu är 30 september. Jag blev SÅ stressad och sa att jag fått beslut att jag ska gå ett år. Hon kunde inte svara på varför det datumet stod där men att jag inte behövde oroa mig och att vi pratar om det på mötet nästa vecka. Men jag klarar inte av när jag får sådana besked, jag har inga marginaler, även om det kanske inte alls är någon fara.
Sen pratade hon om att det är meningen att tiden ska utökas. Jag sa att jag får problem med koncentrationen efter två timmar och att jag blir jättetrött. Och tröttheten har inte blivit mindre med tiden. Så kom hon med förslag om att arbetsträna på ett ställe där man registrerar vårduppgifter. T ex vad hemtjänstpersonal gjort hos varje pensionär osv. Det skulle vara i lugn takt och man sitter för sig själv. Och jag sa att det kanske kan vara bra. Sen så känner jag mig helt förvirrad. Jag vet inte om det är bäst att fortsätta kursen eller att pröva att arbetsträna där. Och om jag arbetstränar där kommer jag inte kunna jobba något med min panikångest. Det blir ingen rehabilitering. Jag måste säga att jag helst fortsätter kursen. Eller jag vet inte...Jag som skulle arbetsträna i trädgård, sen med djur osv. F*n också vad trött jag blir.
Jag ska säga på mötet att det från början var tänkt att jag skulle få träffa arbetspsykolog och sen börja arbetsträna i trädgård och sen med djur men att det blev en datakurs istället och sen ska jag sitta och registrera uppgifter två timmar om dagen. Nä, nu blir jag tokig!
Men det är helt galet hur de slänger ur sig en massa förslag, har de inte fattat någonting, man kan inte ta till sig allt, utan måste få ro att ta in en sak i taget.
SvaraRaderaAtt få massor med saker att göra och inte ha någon koll på framtiden är som att säga att man ska bli sämre, detta måste du bara säga, jäkligt högt också, jag kan komma och hjälpa, min röst han vara mycket högljudd om jag vill, ler lite.
stora kramar
Man känner sig nästan som ett litet barn som blir väglett till vad man ska göra vare sig man vill eller inte. Ändå skulle detta vara mitt projekt, på mina villkor enl AF och FK.
SvaraRaderaJag har mailat handläggaren nu vad jag tycker och vad jag tror är bäst för mig. Jag skrev bl a att om jag ska sitta och registrera för mig själv i ett rum kommer det inte vara någon rehabilitering, det blir mer ett steg bakåt.
Det skulle bara kännas som gratis arbetskraft. Då kan jag lika gärna jobba med det. Då skulle det vara ok.
Jag ska säga att jag blir stressad när man får sån där flummig information och att jag måste få veta vad som gäller direkt.
Tack vännen, bra att veta =)
Stor kram!
Förstår de inte vad de gör? Kan du inte be om att få vara på något katthem i Stockholmstrakten, Södertäljes t.ex.? Att sitta och se gamla må dåligt är nog ingen vidare terapi...
SvaraRaderaKramar!
Först var det så fint och bra och allt skulle vara på mina villkor och för att det skulle ge mig något.
SvaraRaderaIngen som jag pratat med tror att jag kommer framåt av att sitta i en skrubb och registrera, som du skriver, hur dåligt de gamla mår och vad de får hjälp med. Och sen gå hem.
Jag ska föreslå katthem. Det skulle vara supermysigt att pyssla med katterna.
Kramar!