När jag gick ner i trappen där kurslokalen är gick jag förbi en kvinna som pratade med samordnaren där. Jag hörde henne säga att nu skulle hon sitta och registrera vad hemtjänst gör hos pensionärerna. Ska alla göra det?! Och det ska vara arbetsträning? Näe...det har blivit ett klassamhälle som skrämmer mig. När jag kom till kursen idag kände jag sorg och ilska. Jag känner mig undanskyfflad. Vad kan datakursen kosta? Varför inte lägga de pengarna på terapi etc? Jag har inte fått en enda krona från FK för någon rehabilitering.
En man som går på kursen kommer nästan aldrig, när han någon gång dyker upp vänder han oftast i dörren eller sitter en halvtimme vid en dator. Jag känner att han inte är på rätt plats. Men det ser bra ut på pappret, statistiken.
Imorgon ska jag på avstämningsmöte med FK och AF, trodde det var på onsdag men det är imorgon. När det gäller min panikångest/ångest så har det inte blivit något bättre. Vissa dagar går det lättare och vissa dagar är det jättejobbigt. Jag stötte på en av mina grannar på gården och vi stod och pratade och jag började kallsvettas och skaka och gjorde allt för att det inte skulle synas, precis vad jag inte ska göra. Då kände jag att jag kanske aldrig blir frisk. Men det måste man bli i dagens Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar