Lite tankar

I morse var jag sjukt trött efter att ha vaknat 03, 0430, 0530, 0630. Jag har aldrig varit en morgonmänniska heller. Men det känns bra att jag har något att komma iväg till, att få göra sig i ordning på morgonen, passa en tid, träffa lite människor. Samtidigt känns det nästan lite overkligt att jag är långtidssjukskriven och går en datakurs för personer med speciella behov. Jag känner "Vad hände?!". Jag har varit sjuk i tio år nu. Jag som var så "stark" och jobbade på så bra och tränade så mycket och skulle börja min drömutbildning. Den enda dröm jag hade.

Min förra handläggare på AF sa att jag skulle se min sjukdomstid som en parentes i mitt liv. Men hur ska jag kunna göra det? Det är ingen parentes. Det är över tio år av mitt liv och jag är fortfarande sjuk. Och det är mycket jag har förlorat. Och jag vågar inte tänka framåt. Vad händer efter datakursen? När ska jag kunna arbeta igen? Kommer jag kunna komma tillbaka till mitt jobb? Vad ska jag annars jobba med? Jag arbetade senast hösten 2006 och arbetstränade senast vintern 2007. Jag vet att det är dumt att tänka så och jag gör det nästan aldrig men ibland snuddar jag vid tanken om framtiden.

Jag är tacksam över att jag har lärt mig väldigt mycket att vara i nuet. Det är många gånger min räddning. En sekund i taget. Och att försöka förlita sig på universum.