På kursen har jag fått bra kontakt med en äldre man som har engelsk brytning. Vi pratar om allt möjligt. Igår hade vi sällskap på tunnelbanan och när jag skulle gå åt mitt håll (för att fika med min syster) frågade han om jag hade pengar och jag sa att det har jag (det kändes som att han från hjärtat ville hjälpa mig på något sätt) och sen sa han till mig: Grubbla inte. Det finns inget att grubbla över. Man lever bara en gång och så får man försöka hänga med. Men grubbla inte. Det hjälper ingenting. Gör så att du mår bra och skit i resten.
Det var enkla ord men satte sig i skallen på mig. Jag kom på mig själv igår kväll när jag började tänka på något som jag ändå inte kunde göra något åt att "Stopp, grubbla inte" och så försvann de tankarna.
Om mina steg fram och tillbaka ut ur min utbrändhet och ångestproblematik. Och om livet i stort och smått.
Utveckling
Jag tror på utveckling. På att lära sig. På att fortsätta kämpa, ibland bara en sekund i taget. Mitt främsta mål är att få ro i själen. För den är väldigt orolig nu. Och det tar sig i utryck på flera olika sätt.
Jag har Fibromyalgi med varierande värk från dag till dag men alltid ont. Jag har generaliserad ångest, social ångest med panikattacker och återkommande depressiva dagar.
Men jag jobbar på att tänka att jag Är inte mina sjukdomar. Jag är så mycket mer än så. Men ibland händer det att jag känner mig som en värkande ångestklump.
Kloka ord. Värda att ta till sig om och om igen.
SvaraRaderaKlokt sagt, och sant. Så lätt är det egentligen och samtidigt så svårt. Man kan tillåta orons fåglar flyga lågt, men aldrig bygga bo i sitt hår.
SvaraRaderaKram till dig från
mig
Akka (Ysta)
www.iskugganavoron.wordpress.com