Jag är tacksam

Idag var jag på kursen som vanligt. Stannade en timme extra, det har jag gjort tre dagar, för att känna på hur det känns och för att få vara ledig imorgon.

Sen åkte jag till mötet med AF och FK. De hade pratat innan med varandra och min handläggare från AF hade läst mitt mail om vad jag tänkte var bäst för mig framöver. Det var INGA problem. Det här med registrering som arbetsträning nämndes inte ens. De beviljade en månad till på kursen, det enda som gäller är att det finns plats men det verkar inte vara några problem. Och så pratade vi om att det är åtta timmar i veckan som jag orkar just nu. Det positiva med kursen är att jag kommer hemifrån, har en rutin, träffar människor i en ganska kravlös miljö och inte har så stor press på mig att lära mig massor av nytt eftersom jag kan det mesta.

 Och att jag skulle få söka arbetsträning på ett Katthem efter kursens slut! Om jag får en plats på ett katthem ska jag ge katterna så mycket kärlek så att det svämmar över i hela lokalen!

Mötet var över på 20 minuter och jag skulle inte byta till någon annan arbetsförmedling i höst som det var lite frågetecken kring förut. Jag ska vara på denna FAROS-specialiserade förmedling minst till mars nästa år. Och min sjukskrivning är beviljad (tre månader i taget beviljas det).

Båda handläggarna är så mjuka och empatiska. Och det är jag så tacksam över. Jag känner ingen press från dem och det känns att de verkligen vill mitt bästa. Det gör skillnad till det bättre för mig och jag vet att jag är lyckligt lottad, att alla inte har samma tur.