Inatt drömde jag extra mycket. Jag drömde att jag var med en gammal vän på bio. Filmen var fyra timmar lång. Helt plötsligt var jag med i filmen.
Jag var en actionhjälte, jag kunde döda andra människor blixtsnabbt. Först dödade jag fyra killar på en gång, jag bet sönder magarna på dem på några sekunder. Sen var det en kille som överföll mig i en trappuppgång, jag tog en kniv som han tappade och högg honom rakt in i ryggen, flera gånger, och det kändes verkligen som att man kom igenom kött och ben. Jag vaknade av att jag slog med handen ner i sängen.
Sen drömde jag att jag hade en infekterad fingertopp och så sprack den till tre hål, ut kom först två levande vita maskar och sen en stor silverfärgad orm som var jättefarlig. Det var så sjukt äckligt så att jag fortfarande känner att det är obehagligt.
Senare drömde jag att min vän blev mördad och att jag förlovade mig med hennes kille någon timme efter, och så började jag berätta detaljerat om en artikel som jag läste (på riktigt) i SvD. Så då vaknade jag av att jag förklarade ingående om artikeln och så hörde jag mig själv säga halvvaken att varför ligger jag här och pratar och förklarar i onödan.
Jag drömmer mardrömmar/stressdrömmar varje natt. Men det här var extremt. Jag hade så mycket ångest när jag vaknade så jag visste inte om jag skulle orka gå på kursen idag. Men det gjorde jag. Fick stark panikångest i klassrummet och tog behovsmedicin, så mycket jag kunde. Även om jag vet att det troligen inte hjälper när det gått så långt är det som att reptilhjärnan tar över och tar till alla lösningar som går även om de inte är bra.
Om mina steg fram och tillbaka ut ur min utbrändhet och ångestproblematik. Och om livet i stort och smått.
Utveckling
Jag tror på utveckling. På att lära sig. På att fortsätta kämpa, ibland bara en sekund i taget. Mitt främsta mål är att få ro i själen. För den är väldigt orolig nu. Och det tar sig i utryck på flera olika sätt.
Jag har Fibromyalgi med varierande värk från dag till dag men alltid ont. Jag har generaliserad ångest, social ångest med panikattacker och återkommande depressiva dagar.
Men jag jobbar på att tänka att jag Är inte mina sjukdomar. Jag är så mycket mer än så. Men ibland händer det att jag känner mig som en värkande ångestklump.
Helt galet hur man kan drömma, och i perioder är det mer än vansinniga drömmar. Men kan inte låta bli att skratta för mig själv för jag ser framför mig hur du sitter i sängen och pratar, Sune och Tyson tittar förvirrat på dig och undrar.
SvaraRaderaIbland undrar man om man ska ge upp, man kämpar och kämpar, och man ser inte alltid de framsteg man gör, kanske är det så att de aktiva drömmarna är her Ångest sista försök att hålla sig kvar, att han försöker kontrollera då du inte är medveten.
varma kramar från mig och en trött Malte
Ja, jag undrar verkligen vad de tänker när jag håller på och pratar och slåss och stökar i sömnen =)
SvaraRaderaMin läkare tror att det är ångest jag har på natten när jag drömmer som jag gör. Det är inte klokt! Det kanske är allt man "håller tillbaka" på dagen? Det är svårt att se framstegen men väldigt lätt att se det som inte går bra. Varje gång jag får panikångest känner jag mig helt misslyckad.
Varma kramar!