Ett väldigt stort framsteg som jag gjort är att jag inte längre försöker ta ansvar för alla andra människor runt omkring mig. Och jag klamrar mig inte fast vid människor, t ex familjemedlemmar, bara för att man haft bra kontakt förut eller för att det "borde" vara på ett visst sätt.
Det är ett stort steg jag tagit. Där kan jag känna att jag verkligen jobbat med mig själv.
Förut tog jag ansvar för alla och ingen fick bli ledsen, arg, besviken, känna sig utanför osv. Jag tog på mig allt. Jag har insett att jag aldrig tänkt i ett möte att Jag ska ha en bra stund. Jag har tänkt att personen/personerna jag träffar inte ska bli besvikna, att allt ska göras "rätt" av mig, krav krav krav krav.
Nu gör jag det jag känner för. För min skull. Jag ringer om jag känner för att ringa. Jag blir inte besviken längre på andra som förut. Jag har strukit många måsten.
Som min terapeut har beskrivit det, att jag har levt som att jag går ut på scenen med andra människor och sen när jag är själv sjunker jag ihop som en hög i logen. Ungefär så.
Förut fick jag aldrig göra minsta lilla fel. Jag skulle vara lugn, glad, trevlig, förstående etc. Även under många år som sjuk har jag betett mig så. Det är först senaste tiden som jag kommit fram till ett nytt sätt att tänka och agera på.
Det är lättare att leva med det förhållningssätt jag har nu.
Vad glad jag blir när jag läser detta =). Samtidigt tycker jag att du har mycket att lära andra i och med att du kommit till dessa insikter (inkl. mig).
SvaraRaderaDu har verkligen tagit ett megasstort steg kära vän. Underbart!
Stor kram
MizzLiz
Tack vännen!
SvaraRaderaJag är så glad om jag kan göra skillnad för någon annan till det bättre!
Stor kram!