Utveckling

Jag tror på utveckling. På att lära sig. På att fortsätta kämpa, ibland bara en sekund i taget. Mitt främsta mål är att få ro i själen. För den är väldigt orolig nu. Och det tar sig i utryck på flera olika sätt.
Jag har Fibromyalgi med varierande värk från dag till dag men alltid ont. Jag har generaliserad ångest, social ångest med panikattacker och återkommande depressiva dagar.
Men jag jobbar på att tänka att jag Är inte mina sjukdomar. Jag är så mycket mer än så. Men ibland händer det att jag känner mig som en värkande ångestklump.

måndag 4 juli 2011

Ur balans

Inatt har jag varit vaken nu sedan 02. Har känt mig snurrig hela helgen och mår illa. Har fått någon form av värmeutslag på bröstet. Eller soleksem, om man kan få det flera dagar efter att man har solat? Kroppen mår inte bra just nu. Och jag vet inte hur jag ska göra med den här dagen. Jag ska inte bara på kursen idag utan också ha möte med chefen på katthemmet. Vill helst inte ringa och boka av det fast jag vet att det är helt ok att göra det. Direkt är man tillbaka i att prestera, vara duktig, inte göra fel. Tankarna rusar iväg lite att det inte ger ett bra intryck att ringa och säga att man är sjuk första gången man ska ses. Och jag är ju inte sjuk på vanligt vis utan mer att jag kan vara så utröttad att jag får panikångest och det känns ännu värre att ställa in i sista sekund. Jag får se hur jag gör.

Kanske ska kolla om jag har feber?

Torsdag till fredag sov jag tre timmar, freda till lördag sov jag 14 timmar, igår sov jag kanske åtta timmar och nu tre timmar. Men jag kanske somnar om. Någon värme kan jag inte skylla på för det är svalt och skönt inatt.

Det bara snurrar i huvudet, känns som att jag gjort lite för mycket på sistonde men jag kommer inte riktigt på vad. Känner mig överbelastad just nu.

Näe, jag går och kollar om jag har feber.

Hoppas ni sover gott.

4 kommentarer:

  1. Så lätt man trillar dit i prestationstänket igen, du är ju där du är pga en orsak, och då måste man kunna ringa och säga att man inte kan.
    Du mår ju som du gör och bättre ringa och säga det, kanske ni kan skjuta på mötet någon dag, eller till senare idag.

    Hoppas du somnade om, tassar försiktigt ut igen, men lämnar kvar en stor kram

    SvaraRadera
  2. Det är så frustrerande att inte kunna sova. Och att sömnen är så labil och oförutsägbar. Man mår ju bäst av regelbundenheten. Att man sover ungefär lika många timmar varje natt.

    Och sedan med prestationstänket. Jag tycker också, att det är jobbigt att säga återbud i sista minuten. Jag hoppas att det löste sig för dig på ett bra sätt.

    Hur som helst är du den bästa personen att ta hand om katter som behöver kärlek. Där behövs du!

    Skickar stärkande kramar!

    SvaraRadera
  3. Majsan: Ja, jag glömmer bort att jag är sjukskriven och har så svårt att släppa på det här "vara duktig-syndromet". Jag somnade om vid 05, alltid något =).

    Stor kram!

    SvaraRadera
  4. Trollis: Ja, sömnen är verkligen avgörande för hur dagen ska bli. Så mycket lättare att få ångest om man sovit dåligt.
    Det löste sig bra, ska skriva om det nu i mitt nya inlägg =)

    Tack snälla och stor kram!

    SvaraRadera