Utveckling

Jag tror på utveckling. På att lära sig. På att fortsätta kämpa, ibland bara en sekund i taget. Mitt främsta mål är att få ro i själen. För den är väldigt orolig nu. Och det tar sig i utryck på flera olika sätt.
Jag har Fibromyalgi med varierande värk från dag till dag men alltid ont. Jag har generaliserad ångest, social ångest med panikattacker och återkommande depressiva dagar.
Men jag jobbar på att tänka att jag Är inte mina sjukdomar. Jag är så mycket mer än så. Men ibland händer det att jag känner mig som en värkande ångestklump.

torsdag 21 juli 2011

Tiden går

Det går jättebra på kursen. Känner mig mer och mer avslappnad och ser nästan alltid fram emot att få åka dit. Jag är oftast tidigt ute så jag brukar sätta mig på en bänk i närheten av kurslokalen och bara andas en stund innan jag går in.

Jag har blivit mer social också, eller orkat träffa vänner och familj mer på senare tid. Det känns enklare nu. Det blir inte ett stort projekt för mig. Och mår jag dåligt så tackar jag nej. Var t o m ute i lördags kväll, satt först på en mysig uteservering, sen blev det ett rörigare ställe där man står som packade sillar och det aldrig finns något ledigt bord. Det är ingenting för mig. Det har det aldrig varit. Men det kändes mysigt att få göra sig lite fin och åka in till city och vara social och känna sig ok.

Det är svårt att veta hur många steg framåt jag tagit men det kanske jag inte ska tänka på så mycket. Jag har dåliga dagar och bättre dagar som alla andra bara det att jag får panikångest och är extremt trött och har ont i nacken när jag har dåliga dagar.

Imorgon ska jag på massage, det ska bli superskönt! Det är ordentlig massage och det passar bra för mina spänningar i rygg och nacke.

Sömnen har varit väldigt varierande. Häromnatten vaknade jag 03 och kunde inte somna om, en annan dag sov jag hela dagen, halva kvällen och hela natten.
Nu ska jag prova att göra ett uppehåll med Circadin. För att se om sömnen fungerar ändå.
En morgonmänniska har jag aldrig varit och kommer nog aldrig att bli men jag kommer upp iallafall.

4 kommentarer:

  1. Du har tagit så många steg framåt, att du kanske inte själv anar det. Det är nog lättare att se "utifrån". Jag är så glad för din skull. Ledsen för att du fortfarande har panikattacker, men glad för att du orkar delta i livet på ett helt annat sätt nu. Och med förväntan och glädje.

    Du har gjort ett jättejobb. Större än du kanske inser själv. Jag är så oerhört stolt över dig.

    Varma kramar i mängd från Trollisen!

    SvaraRadera
  2. Så glad att jag blir rörd när jag läser! Att du faktiskt mår bättre och att "det går jättebra på kursen". Fantastiskt! Det händer verkligen grejer. Så glad för din skull. Sedan får man bakslag och man mår upp och ner men så får det vara. Panikångest är lömskt, men utvecklingen går framåt!! Så härligt att läsa.

    Själv börjar jag åter plugga i höst!! Gulp! Härligt roligt och lite läskigt!!

    STOR katthårig kram
    Ysta

    SvaraRadera
  3. Underbart, ljuvligt att läsa, blir så glad ända in i själen, för oj vad du har tagit stora steg.
    Du har så mycket att se fram emot, och nu kommer du kunna göra det med glädje.

    kramar i massor.

    SvaraRadera
  4. Tack snälla ni för varma fina ord!
    Jag försöker att tro på mig själv, det går lite upp och ned med det. Men det är som livet är.

    Spännande med att börja plugga Ysta!

    Kramar!

    SvaraRadera