Det har gått framåt och det är skönt. Nu har kursen blivit som en trygghetsbubbla för mig. Oftast. Jag har min ångest hela tiden men den styr inte mitt liv lika mycket längre. När man börjar bli bättre balanserar man på en tunn lina så jag är väldigt försiktig med att "ropa hej". Så fort jag är trött, har ätit dåligt etc så lurar panikångesten på mig. Jag kan inte lita på mig själv och i vissa situationer är jag väldigt utsatt. Jag har tidigare tagit för stora steg framåt för snabbt och fått bakslag. Jag orkar inte det en gång till. Så jag tassar fram. Och jag säger att jag klarar av vissa saker lite bättre ibland. För panikångesten är fortfarande ett stort handikapp för mig.
Jag var på idrottsmassage igår. Det var den bästa massagen jag någonsin varit på. Han tog i ordentligt, ner på djupet och han visste verkligen vad han gjorde. Han sa till mig: Ja du....jag förstår verkligen att du har ont. Att du har gått med det så länge också. Så jag ska dit igen. Det var underbart samtidigt som jag kände hur fruktansvärt ömma mina muskler är och spända så att de nästan känns som ben istället för muskler.
Jag var alldeles groggy när jag gick hem.
Nu ska jag sova. God natt.
När man är sårbar, är sömn och mat väldigt viktiga. Det känner jag också. Man måste vara mera rädd om sig än andra behöver vara. Det känns jobbigt ibland.
SvaraRaderaVad skönt det låter med massagen. Jag föredrar mjuk massage, men det är nog bättre med en som kommer åt de ömma och spända musklerna på ett mera handfast sätt.
Må så gott i sommarvärmen. Kramar från Trollisen!
Du tänker så rätt, gör så rätt. Skynda långsamt. Du kommer att nå målet en dag. Kram!
SvaraRaderaBlir glad i själen av att läsa om dina framsteg <3 Önskar så att du en dag kan tänka tillbaka och bara lipa stort åt den där förbannade ångesten!
SvaraRaderavarm kram
/missfit