Imorgon fredag så är det min sista dag på kursen. Det känns så bra. När jag ser tillbaka på den här tiden så har jag lyckats på många sätt. Och även om jag känner mer ångest nu igen så kan ingen ta ifrån mig de steg jag tagit framåt.
Någonting som jag har blivit bra på, kanske till viss del pga att jag blir avtrubbad av medicin men ändå, är att jag inte oroar mig för framtiden. Tankar kan komma men sen försvinner de. Det känns som att jag har gett upp oron. Jag tar en dag i taget. Även om jag vet att mitt liv kan förändras till det sämre, att jag kan bli av med min tjänst, att jag kan bli av med min sjukpenning/rehabersättning och får gå till soc så orkar jag inte oroa mig.
Det har tagit mig flera år att komma dit.
Och det ska inte jämföras med den generella ångesten jag har, för den har jag hela tiden, det är en allmän stark oro i kroppen som maler och maler men det är inte för något speciellt. Jag kanske har lärt mig att känna skillnaden?
Men vad skönt det skulle vara om jag bara fick vila hjärnan och kroppen. Känna att hjärtat slog lugnt, ingen kvävningskänsla runt halsen etc. Jag vet inte hur det känns, att få vila på riktigt.
Jag hoppas verkligen att du snart når till lugnet, alla borde få känna den minst en gång per dag.
SvaraRaderaMen samtidigt är det glädje i att läsa det du skriver, det andas optimism. Jag tror att du är på väg till lugnet.
varm kram
Tack vännen! Jag hoppas verkligen det. Det skulle vara värt otroligt mycket.
SvaraRaderaStor kram!