Har varit en jobbig period. En man (gubbe) på kursen och jag som pratat väldigt mycket med och trott ha varit en givande kompisrelation blev helt gränslös. Jag kände mig totalt uppäten och äcklad. Skrev ett mail till slut där han fick höra precis vad jag tyckte om hans beteende. Jag skrev att vi bara skulle säga hej till varandra.
Jag var hemma några dagar för att jag hade så mycket ångest och ont i nacken. När jag väl är tillbaka börjar han skriva post-it-lappar!? Jag bara skakade på huvudet åt honom. Dagen efter börjar han ställa frågor till mig när det är människor runtomkring. Snäll som man är så håller man masken även om jag var extremt kort mot honom och gick därifrån. Sen satt jag i klassrummet och bara skakade. När han kom in började han fråga igen, då sa jag VARFÖR kan du inte respektera mina gränser?! Han mumlade något tillbaka och tyckte synd om sig själv. Det känns i luften hur synd han tycker om sig själv och hur egoistiskt han är.
OM han fortsätter på måndag så kommer jag inte ta hänsyn till att det är folk som hör, då kommer jag bli vansinnig.
Han har bara förstört hela min sista tid på kursen. Dessutom har jag fått mer ångest igen och mer värk. Det ska vara f*n att man aldrig kan få lugn och ro.
Och jag är så besviken på mig själv för att jag har så svårt att säga ifrån ordentligt på en gång. Jag har lovat mig själv att aldrig mer låta någon trampa på mig och så tillåter jag det igen.
Jag känner igen mig i det att jag anklagar mig själv för att ha låtit någon trampa på mig igen. Fast jag har lovat....
SvaraRaderaEgentligen är det tokigt och grymt, att man också "trampar på sig själv", när man har återfallit i samma beteende som förut. Trots att man i stället ska vara stolt, att man är så klok och stark, att man har vågat bli medveten om det. Stolt också att man har kommit en stor bit på väg ändå, även om man inte har nått ända fram. Tidigare hade du kanske låtit honom fortsätta hållas, utan att alls säga ifrån. Så hade jag gjort förut i alla fall.
Var stolt över dig själv. Jag är i alla fall jättestolt över dig.
Kramar i mängd till en modig tjej!
Kära du. Vad tråkigt att det blev så. Upplever ändå att det är lite tvärtom emot vad du skriver. Du har bestämt dig för att vara tydlig med hur det vill ha det och kommer att vara det. Lite som två steg framåt och endast ett steg bakåt. Starkt av dig!!!
SvaraRaderaStor varm KRAM
MizzLiz
Ni har rätt. Tack. Det är så lätt att börja tvivla på sig själv.
SvaraRaderaKramar!