Förvirrad

Gissa om jag sa till om att byta klass idag...Näe. Jag sköt på det först till rasten och sen till efter kursen och nu har jag skjutit på det till måndag. Jag försöker tänka att detta är en uppgift som jag ska genomföra som en del i min rehabilitering. Att stå upp för mig själv.
Men det var längesedan jag var så förvirrad. Han är så manipulativ så man har inte riktigt fattat vad han har hållt på med. Nu sitter han och tycker synd om sig själv och är sur på Mig. Han tittar på mig med onda ögon och säger HEJ. Han gör sig själv till ett offer.

Jag känner att jag måste landa lite. Det känns som att min hjärna går på extremt högvarv.
Nog om honom.

Jag har trots allt gjort framsteg. I vissa situationer har panikångesten försvunnit, eller iaf backat. Och ju mer man är med om det desto mer försvinner betingningen som  hjärnan fått. Hur länge man än har haft panikångest. Det är aldrig försent, hjärnan blir aldrig "förstörd" i det avseendet.

Jag ser fram emot katthemmet. Väldigt mycket. Veckan efter att jag slutat kursen ska jag på möte med AF/Faros och katthemmet och då går vi igenom hur det ska läggas upp. Jag vet inte hur länge jag får arbetsträna där.

Idag var det lite höst i luften. Jag tycker det är skönt. Ser framemot att tända värmeljus.