Utveckling

Jag tror på utveckling. På att lära sig. På att fortsätta kämpa, ibland bara en sekund i taget. Mitt främsta mål är att få ro i själen. För den är väldigt orolig nu. Och det tar sig i utryck på flera olika sätt.
Jag har Fibromyalgi med varierande värk från dag till dag men alltid ont. Jag har generaliserad ångest, social ångest med panikattacker och återkommande depressiva dagar.
Men jag jobbar på att tänka att jag Är inte mina sjukdomar. Jag är så mycket mer än så. Men ibland händer det att jag känner mig som en värkande ångestklump.

tisdag 22 november 2011

Vi var tillsammans in i slutet


"Jag kunde åka ner till dig på måndagen, jag fanns vid din sida, fick uppleva dig försvinna, försvagas steg för steg. Det fanns ingen återvändo. Tisdag kväll var du klar här på jorden, du var redo att lämna din kropp. Då orkade du inte mer.


Jag är evigt tacksam för att jag fanns där för dig ända in i slutet. Nu får du äntligen vila. Det gör så ont i mitt hjärta och du har lämnat ett stort tomrum efter dig. Men inom mig finns du alltid kvar. Var du än är nu så önskar jag dig det vackraste man kan uppleva. Tack för allt.


Kramar till dig min finaste vän."

5 kommentarer:

  1. Tänker på er varje dag ...

    Varm Kram
    MizzLiz

    SvaraRadera
  2. Kram, Anna. Du var med henne, ni var tillsammans, du gav henne hjälp på vägen ut. Tänker på dig och på din kloka moster.
    Varmaste kramar

    SvaraRadera
  3. Ja, det känns bra att jag var där. Tack snälla och kramar!

    SvaraRadera
  4. alvf sa :ahh ..så förtvivlat sorgligt ..tror att jag förstår av det här vem det är du nu saknar ..himla fint att få veta att du fanns där vid hennes sida ,då hade hon det bra !!S å bra man nu kan ha det i en sån stund
    jag är (bara)en av hennes bloggläsare Alvfe

    SvaraRadera