Nu är jag igång och rensar igen. Och flyttar runt saker.
Sålde min TV idag. Han som kom och köpte den skulle kolla så att det gick att se analogt på tv med den. Jag hade ingen aning. Jag hade boxen ikopplad fortfarande så att han skulle se att den fungerade.
Han höll på ett tag. Jag sa: Det kanske är för att scartsladden från boxen är kvar i tv:n?
Svar: JAG BEHÖVER BARA LITE TID.
Till slut fick jag ringa min bror och så sa han att det ska gå och så provade jag att ta ut scartsladden och då fungerade det.
Har haft en kort uppföljning via mail om min arbetsträning. Ska inte gå upp något i tid på minst en månad. Nästa uppföljning är i början på november. Det känns bra på katthemmet. Jag känner mig ganska trygg där. Sen är det en kamp vissa dagar att t ex fika.
Nu ska jag försöka varva ner.
Om mina steg fram och tillbaka ut ur min utbrändhet och ångestproblematik. Och om livet i stort och smått.
Utveckling
Jag tror på utveckling. På att lära sig. På att fortsätta kämpa, ibland bara en sekund i taget. Mitt främsta mål är att få ro i själen. För den är väldigt orolig nu. Och det tar sig i utryck på flera olika sätt.
Jag har Fibromyalgi med varierande värk från dag till dag men alltid ont. Jag har generaliserad ångest, social ångest med panikattacker och återkommande depressiva dagar.
Men jag jobbar på att tänka att jag Är inte mina sjukdomar. Jag är så mycket mer än så. Men ibland händer det att jag känner mig som en värkande ångestklump.
Tänk vad enkelt allt varit om man fick umgås bara med djuren och slippa alla människor. ;)
SvaraRaderaDet kommer att bli lättare och lättare. Du är på väg. Kram!
Men tänk att vi ska rensa hela tiden, är också inne i en sån period. Går runt och hummar, säger till gubben att vi måste få ordning, mest är det i huvudet ordningen borde finnas, men man tror att man fixar allt med att trixa i hemmet, märkligt.
SvaraRaderaDet är verkligen lättare att umgås med djur och barn, med dem kan man bara få vara, inga konstiga frågor, man bara är.
varma kramar.
Ja, barn och djur är så enkla och icke dömande. Jag har aldrig fått panikångest inför ett barn. Och inte inför riktigt gamla människor heller.
SvaraRaderaTack Karolina! Jag hoppas det =)
Ja, det är den där oordningen i huvudet man försöker rensa upp...men visst är det skönt också att rensa och fixa hemma =)
Kramar!