Min allra bästa vän som jag alltid varit väldigt stolt över, vi är även släkt, har fått cancer. Hon har haft ett fruktansvärt tufft liv hittills och detta var det sista hon behövde. Hon är bara värd det allra bästa. Det är så orättvist. Om jag kunde skulle jag trolla ur tumören, sparka på den, slå den, tortera den, massakera den tills den upphör existera. Jag hatar den. Den har ingenting hos min vän att göra.
Och mina tankar går till henne, att det ska bli bra. Det Ska bli bra.
Tänker på dig extra mkt nu när jag läst detta.
SvaraRaderaDet blir mkt för dig ockå, att ha på dina axlar.
Dina axlar som redan är nedtyngda av allt ditt eget.
Vagnslaster med kramar från mig
Nä vännen, inte mera tyngd just nu. Men livet verkar fullproppad med vikt, och man befinner sig hela tiden i orkanens mitt.
SvaraRaderakramar om hårt.
Tack du underbaraste vän! Tårarna rann, när jag läste det du skrivit. Jag är så tacksam för ditt stöd, men tyng dig inte med min sjukdom. Du har fullt upp själv med ditt liv.
SvaraRaderaJag har så mycket stöd även här, så jag är så tacksam och glad. Alla vill hjälpa till. En väninna är nu och handlar både medicin och mat och Kicki kommer i e m en stund.
Du är så viktig för mig. När jag karskar upp mig, ska jag kämpa mig igenom operationen.
Varma kramar, min vän!
Det känns inte som en tyngd faktiskt, det är ren sorg i hjärtat. För att min vän, du Trollgumman, lider så och att jag är så rädd för att det inte ska gå bra. Så rädd. I hjärtat. Jag är så glad över allt stöd du får nu. Vi kämpar på.
SvaraRaderaTack vänner för omtanken!
Kramar