Jag blir tokig (nästan)

Jag var på väg till läkarmottagningen igår och funderade på vilken kamp jag har med mig själv hela tiden. Jag har ångest och är i beredskap, mer eller mindre, i princip hela tiden. När jag ska gå utanför dörren, om jag möter någon jag känner, om jag ska träffa någon, om jag ska på massage, om jag ska till frisören, om jag ska till läkaren, när jag handlar, när jag fikar med någon, när jag äter med någon, när telefonen ringer, när jag sover....etc....
Jag förstår faktiskt inte att jag orkar vara "stark". Att jag inte bryter ihop. Att jag aldrig, nästan aldrig, börjar gråta.
Men så har jag ju hjälp av mina mediciner. Och blir även "avstängd" av dem.

Den viktigaste medicinen för mig är Stesolid som är ångestdämpande. Och den får man absolut inte sluta tvärt med om man tagit den regelbundet.
Igår när jag kom till läkarmottagningen så är tiden ändrad till den 24:e okt!? Jag hade förberett mig noga och  behövde verkligen diskutera hur dålig jag blev när jag gick över till Sobril och jag behövde Verkligen recept på Stesolid. Och på Apoteket säger de att det är problem med tillverkningen och leveransen av denna medicin i hela EU nu så nu får man jaga Stesolid. Och jag har så att det räcker i c:a fem dagar till. Fick ringa rådgivningen och de skulle meddela läkaren att jag behövde recept igår men jag fick inget.

Jag får panik. Nu har jag sjukanmält mig från arbetsträningen för detta ger mig sådan oro och jag måste sätta mig och ringa nu på morgonen, inte så här tidigt för nu är jag uppe redan 04 men så fort det går att ringa.
Och om jag inte får ut Stesolid, om det är slut, vad gör jag då?
Jag har fått värdefulla råd från en vän om hur jag kan beställa, att jag ska be om recept i olika styrkor. En vän skickade ett mail med mediciner som är liknande Stesolid.
Jag får be om ett recept på typ Iktorivin eller Xanor för säkerhets skull. Men inte vet jag om de kommer hjälpa. Och då kommer jag att sluta tvärt med Stesolid igen. Och blir jag lika dålig igen så kommer ännu mer av mina framsteg vara förstörda!
Jag har inte marginaler över för att behöva jaga min viktigaste medicin. Nu har jag kommit igång med arbetsträning och så ska det här få förstöra. Jag blir så trött.
Och så gäller det att stå på sig. Jag kan inte göra mig själv så dj*a liten och inte våga ta plats och inte våga ställa krav på  t ex alternativ. Jag blir så trött på mig själv!!!!!!!!!

Nu kanske det ordnar sig jättebra men med min generella ångest och panikångest skapar detta sådan oro och ångest så jag blir tokig.
Jag sa det till rådgivningen som jag fick prata med igår för att be om recept att JAG ORKAR INTE BLI SÅ DÅLIG IGEN.